Tillbaka till ordkväde

 

Valborg

Örebro slott, 1 maj 2012

 

Valborg

Heliga Valborg eller Walpurgis Levde omkring år 710 död 779, Kanoniserad ( helgonförklarad 870 ) Tillsammans med sina två bröder Sankt Willibald och Sankt Winibald verkade dom i Franker-riket tidigare Gallien ursprungligen Tyskland. Detta hände under något som kom att kallas Karolingiska tiden 700-800 talet, alltså samtida Vikingatid.

 

Heliga Valborg var mycket lärd och anses som en av de första författarna i England och Frankrike, hon skrev reseskildringar från sina bröders resor runt om. Hon avled 25 feb 779 och ligger begravd nära Eichstätt på platsen Heidenheim i Södra Tyskland. Namnet Valborg finns fortfarande kvar i den Katolska kalendern.

 


© Copyright Lennart Lundkvist

 

Firandet av denna helgondag 1 maj.

Hur kommer det sig då att vi tänder eldar, skickar fyrverkerier i luften, festar och har gemensamma " riter " ? Om man ser till vårt land nuvarande Sverige ansågs första Maj som första vårdagen, djuren skulle släppas ut på bete och man firade detta på gård som i stuga. Tiden var nu sådan att man också trodde på oknytt, häxor och annat ovälkommet och det var detta man skulle skrämma bort med eld och fyrverkerier. En sed som verkade lite mera vänligt sinnad var att ungdommar sprang runt i byarna strax vid skymningstid och fäste grenar med vårens första löv under takåsarna med en önskan om lyckad skörd som följd, att man sjöng en liten sång var också något som roade och gav en lycka om framgång under det kommande året . Man fick här och där en liten present iform av ett hönsägg som tack för den spridda glädjen.

 

Att vi tänder ett "bål", en riskase.

Seden kommer ifrån den Keltiska mytologin, flera olika tänkanden finnes här som ex ; Goideliska - Irisk, mannisk och Skotsk. Britiska Kelter  - Walesisk, Kornisk och dom Kontinentalska - Bretonsk. Detta var innan kristendommen där olika stammar / grupperingar hade sina egna olika riter och tillbad sina olika gudar. Det finns flera 100 tal olika kända grenar där få har överlevt till modern tid. Den Nordiska Mytologin kom mer att jämföras med och utvecklas från en etnisk religion, en form av NATUR-RELIGION. Det handlade inte i första hand om en tro utan kom mer om traditioner och värderingar som att vara i ett med naturen där väder, årstiderna och människornas verksamheter var viktigt för att kunna överleva klokt.

 

Så dags för oss medeltida bågskyttar att besegra Örebro slott och med våra eldpilar, tända denna i förväg uppbyggda riskase på Svartån, som flyter runt slottet med historik från 1200 talet.

Det började för 10-12 år sedan ( minnet sviker mig här ) Jag fick en förfrågan ifrån Steinar "NORSKE " Gustavse´n då bosatt i Nora, om möjligheten att tända denna brasa med eldpilar, i min osvikliga optimism kom svaret blixtsnabbt - självklart. Förfrågan kom ifrån ansvarig Göran Wakman och P O Englund Örebro. Med stor blandad sångkör och en väl-ljudande bleckblås ork, entrar vi den väl tilltagna stenmuren på Slottet, omgärdade av stora Järnkanoner står vi mestadels åtta skyttar i antal och vid (8 takter in i vintern rasat) skickar vi iväg våra välprepparerade eldpilar i en liten formation ( INTE alla samtidigt ) för att det ska se bra ut ifrån den ibland 10-15000 ! hövdade publiken. Vi i gruppen har under åren varit lite olika personer men saker förändras, någon blir sjuk, andra saknar intresse eller så är det bara tidsfaktorn som hindrar. Vi är nu sedan något år tillbaka två fullastade bilar som träffas under ett par timmar, klär upp oss i medeltida, tidstrogna kläder och förnöjer både oss själva och tillkommande publik.

 


© Copyright Lennart Lundkvist

 

Efter vi tänt brasan, lite sångliga toner klingar ut och vårens välkomst-tal är det då dags för årets stora fyrverkeri som Lars Erlandsson - Hammarlunds Pyrotekniska Göteborg står ansvarig för.

Resan tillbaka till den nord-öst, Värmlänska gammelskogen, senare även Gotlänska ganthemmet  träffas vi gemene i lite minnessurr, så är då plötsligen klockan en bra bit efter 24.00 snåret och då är det bara att ge utrymme för de sma under jordi, himmlars och jordars oknytt som vi efter många års gemenskap är väl förtrogna och vänligt sinnade oss emellan till. Så är det då färd till nästa uppdrag.

 

Text: Jakob Toke & Owe Jakobsson
Bild: Lennart Lundkvist, Owe Jakobsson, Kenneth Jacobsson & Johnny Alfredsson